Utgångspunkt: Nordpoolen

Jepp, dagens cachingäventyr startade med att jag och Jmkdavid mötte upp Doobedoo med son vid Nordpoolen i Boden för att återigen försöka knäcka Fortezza. Första försöket (som dessutom var mitt allra första cachingäventyr) gjordes på midsommardagen, men då tvingades vi ge upp. Idag lyckades vi med lite hjälp från cacheägaren. Tyvärr visade det sig att man har urdålig mobiltäckning i bergrum, så vi gick de 159 trappstegen upp till ytan bara för att sedan gå ner i underjorden igen efter ett imponerande snabbt svar av ägaren. Ett fantastiskt ställe som helt klart är värd en favoritpoäng!

Ska vi verkligen ner där?

Tydligen…

Några av trappstegen

Mer än så tänker jag inte visa för att inte riskera att lägga ut spoilers! (Dessutom är det snart när omöjligt att få till bra bilder i ett bergrum när man bara har mobilkameror.)

Nu blir det lite bildkavalkad. Det har varit en lång dag, och jag kommer att ha ont i delar av kroppen imorgon.

En fin brygga i Vuollerim

Klätterapor är bra att ha med

Bloggägaren är definitivt ingen klätterapa, men vad gör man inte för en cache? Lite snopna blev vi när vi skulle ut och gruppens yngsta medlem upptäckte att vi faktiskt kunde gå ut…

Kungligt klotter på en vägg

Den roligaste cachebehållaren jag hittills har sett – någon har burit ut en dammsugare i skogen efter att först ha miljösanerat den! Jag antar att det betyder att man tagit bort all miljöfarlig elektronik ur den.

Skyttevärn

Denna plats ska besökas igen. Uppdraget misslyckades idag pga brist på utrustning.

Andra gömman

Sådär ja, nu är jag stolt ägare av två stycken gömmor! Reviewern Makuta Icarax imponerade stort genom sin snabbhet. Det är ju så att när man skickar in en cache får man ett automatgenererat mail med information, och i det mailet står det bl a att nu under högsäsong får man räkna med att det tar upp till 7 dagar innan cachen börjar granskas, men att man arbetar så fort som möjligt – det är ju frivilliga som gör detta oavlönat så att det kan ta en vecka eller kanske t.o.m. två är ju inget att säga något om.

Men, den här gången tog det 12 minuter från det att jag skickade in min cache tills dess den var granskad och publicerad! Jag skrev rätt; inte 12 timmar eller dagar. Minuter! Att jag lärt mig lite av min första cache och därför svarade på en del frågor redan innan de ställdes hjälpte ju säkert till, men jag är grymt imponerad!

Så vad väntar du på? Gamla kyrkan i Jokkmokk väntar på dig!

Flottarstatyn i Jokkmokk

De två senaste inläggen har varit lite negativa, men nu blir det positivare igen!

Min första egna cache är godkänd och publicerad!

Som jag nämnt är det en nano, och den hamnade cirka 200 meter från min arbetsplats så det är enkelt att t ex byta loggremsa eller helt enkelt kontrollera att den finns kvar.

Kul att ha fått insikt i den är delen av hobbyn – hur kommunikationen med reviewern fungerat till exempel – så jag vet hur det fungerar om/när det blir dags att gömma en mer avancerad cache. Fler kommer det säkert att bli, för finns det ett antal att hitta är ju chansen att ortsbor som blir nyfikna också blir bitna och eventuellt fastnar. Gör dom det gömmer de kanske egna cacher för mig att hitta! :lol:

Nåväl, här är den: Flottarstatyn i Jokkmokk

Challanges

Challanges är en aspekt av geocaching jag inte riktigt förstår. Hittills har jag ju bara gjort sådana som man kan utföra var som helst i världen; ta en bild av sig själv framför vilken brandstation som helst, ta en bild på sig själv gungande på vilken gunga som helst. Antar att det kanske känns mer meningsfyllt om man ska ta en bild framför en specifik staty, eller en specifik scen – och om det hade räknats in i statistiken.

Men, man har ju något att roa sig med som är relaterat till geocaching när man har mil och åter mil till den närmaste ologgade cachen! ;-) Dessutom har jag just nu en mer än brorsan, och är man kåt på siffror är det viktigt!

Ser ni vad det står?

Fälld för reklam

En kort uppdatering, jag har nu skickat in min första gömda cache för granskning. Fick genast bakläxa eftersom den kunde klassas som marknadsföring, dvs reklam. Nu är namnet och beskrivningen ändrad så att ingen får för sig att jag försöker locka folk till det som Jokkmokk är världsberömt för: Vintermarknaden.

Regler är ju till för att följas, men det finns ju godkända cacher (en i alla fall) som man skulle kunna tro var utlagd av PR-avdelningen på ett internationellt företag. Nä, ja ä int bitter! ;-)

 

Min första egna gömma

Planeringen pågår för fullt inför att gömma min första egna cache. Jag måste erkänna att det är lite nervöst; jag vet ju hur mycket åsikter jag själv har om andras gömmor fast jag bara är en nybörjare, vad ska då veteraner tycka och säga om jag t ex får koordinaterna fel eller sätter cachen på ett ställe där den blir mugglad direkt? (Jfr Harry Potter, i geocachingvärlden är en ”mugglare” en människa som inte håller på med vår lek.)

Det kommer i alla fall med stor säkerhet att bli en nano med viss anknytning till Jokkmokks Marknad placerad nära hemmet/jobbet. På det sättet blir den lätt att underhålla, och även lätt att plocka in igen om jag skulle tappa intresset för hobbyn. Man vet ju aldrig hur det blir när ”smekmånaden” är över, så man ska nog skynda långsamt. Avancerade multicacher i fjällvärlden får nog vänta ett tag… ;-)

Jag har faktiskt aldrig använt min ”kryddburk” med cayennepeppar (egentligen en ID-tub man ska fästa i hundars halsband med en informationslapp i) så den får offra sig. Fast först ska jag förbi djuraffären för att se om Åsa har någon i en diskretare färg.

Nattlig geocaching

Under helgen hade vi en minisläktträff med tillhörande surströmming i en by utanför Älvsbyn, men jag och brorsan Jmkdavid var givetvis sugna på att ge oss ut på geocachingäventyr då vi med våra mått mätt befann oss i närheten av ett överväldigande antal gömmor. Vi började med att fotografera åkerbär, alltså Norrbottens landskapsblomma (ingen av oss skulle känna igen fjällsippa som vi skulle tvingas fota om vi gjorde denna hemma…) men framåt 22-tiden drog vi iväg mot Boden.

Sammanlagt fick vi ihop 19 loggar på mindre än ett dygn, två av dom mest minnesvärda var dock cacher vi inte hittade. Den första var en övergiven dansloge mitt ute i ingenstans. Olåst men helt oförstört, inte det minsta lilla skadegörelse, klotter eller ens nedskräpning, det imponerade. Vi kommer att återbesöka denna i dagsljus, och då planerar vi att medtaga förstärkning!

Den andra ohittade som stack ut var 15,5 – en stridsvagn uppställd utanför ett av stadens gamla regementen. När brorsan satt och balanserade längst ut på kanonröret kom en bil körande på en sidogata med helljusen på och lös upp både honom och stridsvagnen. Bilen bländade av och svängde, och vi kunde konstatera att bilen var en polisbil… Sannolikheten att båda poliserna är invigda i ”hemligheten” är nog rätt så liten men den rullade lugnt vidare!

Garnis hittade vi, och därmed också den absolut minsta burk vi hittills sett!

Andra cacher som förtjänar speciella omnämnanden för sin snygga, kluriga eller annorlunda utformning är Trolltyg i tomteskogen30/15 och CEDER. Säkert inget speciellt för ”gamla rävar”, men för oss nybörjare var det lärorikt och intressant!

Glädjen över den lyckade expeditionen grumlades något då vi återkom till basen och insåg att vi var utelåsta, men vi kunde elda i bagarstugan så det gick ingen direkt nöd på oss!

Den viktigaste lärdomen jag (vi) fått av denna natt är att smartphones inte lämpar sig särskilt väl för den här typen av caching pga batteriåtgången. När det dessutom är nära mellan cacherna hinner man inte ladda telefonen i bilen, så nästa investering blir en nödladdare driven av vanliga AA-batterier. 79 kr på Clas Ohlson känns som ett fynd, en ”riktig” GPS-enhet som en dröm. Telefoner fungerar inte för den här typen av burkjakt.