Utgångspunkt: Nordpoolen

Jepp, dagens cachingäventyr startade med att jag och Jmkdavid mötte upp Doobedoo med son vid Nordpoolen i Boden för att återigen försöka knäcka Fortezza. Första försöket (som dessutom var mitt allra första cachingäventyr) gjordes på midsommardagen, men då tvingades vi ge upp. Idag lyckades vi med lite hjälp från cacheägaren. Tyvärr visade det sig att man har urdålig mobiltäckning i bergrum, så vi gick de 159 trappstegen upp till ytan bara för att sedan gå ner i underjorden igen efter ett imponerande snabbt svar av ägaren. Ett fantastiskt ställe som helt klart är värd en favoritpoäng!

Ska vi verkligen ner där?

Tydligen…

Några av trappstegen

Mer än så tänker jag inte visa för att inte riskera att lägga ut spoilers! (Dessutom är det snart när omöjligt att få till bra bilder i ett bergrum när man bara har mobilkameror.)

Nu blir det lite bildkavalkad. Det har varit en lång dag, och jag kommer att ha ont i delar av kroppen imorgon.

En fin brygga i Vuollerim

Klätterapor är bra att ha med

Bloggägaren är definitivt ingen klätterapa, men vad gör man inte för en cache? Lite snopna blev vi när vi skulle ut och gruppens yngsta medlem upptäckte att vi faktiskt kunde gå ut…

Kungligt klotter på en vägg

Den roligaste cachebehållaren jag hittills har sett – någon har burit ut en dammsugare i skogen efter att först ha miljösanerat den! Jag antar att det betyder att man tagit bort all miljöfarlig elektronik ur den.

Skyttevärn

Denna plats ska besökas igen. Uppdraget misslyckades idag pga brist på utrustning.

Andra gömman

Sådär ja, nu är jag stolt ägare av två stycken gömmor! Reviewern Makuta Icarax imponerade stort genom sin snabbhet. Det är ju så att när man skickar in en cache får man ett automatgenererat mail med information, och i det mailet står det bl a att nu under högsäsong får man räkna med att det tar upp till 7 dagar innan cachen börjar granskas, men att man arbetar så fort som möjligt – det är ju frivilliga som gör detta oavlönat så att det kan ta en vecka eller kanske t.o.m. två är ju inget att säga något om.

Men, den här gången tog det 12 minuter från det att jag skickade in min cache tills dess den var granskad och publicerad! Jag skrev rätt; inte 12 timmar eller dagar. Minuter! Att jag lärt mig lite av min första cache och därför svarade på en del frågor redan innan de ställdes hjälpte ju säkert till, men jag är grymt imponerad!

Så vad väntar du på? Gamla kyrkan i Jokkmokk väntar på dig!

Flottarstatyn i Jokkmokk

De två senaste inläggen har varit lite negativa, men nu blir det positivare igen!

Min första egna cache är godkänd och publicerad!

Som jag nämnt är det en nano, och den hamnade cirka 200 meter från min arbetsplats så det är enkelt att t ex byta loggremsa eller helt enkelt kontrollera att den finns kvar.

Kul att ha fått insikt i den är delen av hobbyn – hur kommunikationen med reviewern fungerat till exempel – så jag vet hur det fungerar om/när det blir dags att gömma en mer avancerad cache. Fler kommer det säkert att bli, för finns det ett antal att hitta är ju chansen att ortsbor som blir nyfikna också blir bitna och eventuellt fastnar. Gör dom det gömmer de kanske egna cacher för mig att hitta! 😆

Nåväl, här är den: Flottarstatyn i Jokkmokk

Challanges

Challanges är en aspekt av geocaching jag inte riktigt förstår. Hittills har jag ju bara gjort sådana som man kan utföra var som helst i världen; ta en bild av sig själv framför vilken brandstation som helst, ta en bild på sig själv gungande på vilken gunga som helst. Antar att det kanske känns mer meningsfyllt om man ska ta en bild framför en specifik staty, eller en specifik scen – och om det hade räknats in i statistiken.

Men, man har ju något att roa sig med som är relaterat till geocaching när man har mil och åter mil till den närmaste ologgade cachen! 😉 Dessutom har jag just nu en mer än brorsan, och är man kåt på siffror är det viktigt!

Ser ni vad det står?

Fälld för reklam

En kort uppdatering, jag har nu skickat in min första gömda cache för granskning. Fick genast bakläxa eftersom den kunde klassas som marknadsföring, dvs reklam. Nu är namnet och beskrivningen ändrad så att ingen får för sig att jag försöker locka folk till det som Jokkmokk är världsberömt för: Vintermarknaden.

Regler är ju till för att följas, men det finns ju godkända cacher (en i alla fall) som man skulle kunna tro var utlagd av PR-avdelningen på ett internationellt företag. Nä, ja ä int bitter! 😉

 

Min första egna gömma

Planeringen pågår för fullt inför att gömma min första egna cache. Jag måste erkänna att det är lite nervöst; jag vet ju hur mycket åsikter jag själv har om andras gömmor fast jag bara är en nybörjare, vad ska då veteraner tycka och säga om jag t ex får koordinaterna fel eller sätter cachen på ett ställe där den blir mugglad direkt? (Jfr Harry Potter, i geocachingvärlden är en ”mugglare” en människa som inte håller på med vår lek.)

Det kommer i alla fall med stor säkerhet att bli en nano med viss anknytning till Jokkmokks Marknad placerad nära hemmet/jobbet. På det sättet blir den lätt att underhålla, och även lätt att plocka in igen om jag skulle tappa intresset för hobbyn. Man vet ju aldrig hur det blir när ”smekmånaden” är över, så man ska nog skynda långsamt. Avancerade multicacher i fjällvärlden får nog vänta ett tag… 😉

Jag har faktiskt aldrig använt min ”kryddburk” med cayennepeppar (egentligen en ID-tub man ska fästa i hundars halsband med en informationslapp i) så den får offra sig. Fast först ska jag förbi djuraffären för att se om Åsa har någon i en diskretare färg.

Nattlig geocaching

Under helgen hade vi en minisläktträff med tillhörande surströmming i en by utanför Älvsbyn, men jag och brorsan Jmkdavid var givetvis sugna på att ge oss ut på geocachingäventyr då vi med våra mått mätt befann oss i närheten av ett överväldigande antal gömmor. Vi började med att fotografera åkerbär, alltså Norrbottens landskapsblomma (ingen av oss skulle känna igen fjällsippa som vi skulle tvingas fota om vi gjorde denna hemma…) men framåt 22-tiden drog vi iväg mot Boden.

Sammanlagt fick vi ihop 19 loggar på mindre än ett dygn, två av dom mest minnesvärda var dock cacher vi inte hittade. Den första var en övergiven dansloge mitt ute i ingenstans. Olåst men helt oförstört, inte det minsta lilla skadegörelse, klotter eller ens nedskräpning, det imponerade. Vi kommer att återbesöka denna i dagsljus, och då planerar vi att medtaga förstärkning!

Den andra ohittade som stack ut var 15,5 – en stridsvagn uppställd utanför ett av stadens gamla regementen. När brorsan satt och balanserade längst ut på kanonröret kom en bil körande på en sidogata med helljusen på och lös upp både honom och stridsvagnen. Bilen bländade av och svängde, och vi kunde konstatera att bilen var en polisbil… Sannolikheten att båda poliserna är invigda i ”hemligheten” är nog rätt så liten men den rullade lugnt vidare!

Garnis hittade vi, och därmed också den absolut minsta burk vi hittills sett!

Andra cacher som förtjänar speciella omnämnanden för sin snygga, kluriga eller annorlunda utformning är Trolltyg i tomteskogen30/15 och CEDER. Säkert inget speciellt för ”gamla rävar”, men för oss nybörjare var det lärorikt och intressant!

Glädjen över den lyckade expeditionen grumlades något då vi återkom till basen och insåg att vi var utelåsta, men vi kunde elda i bagarstugan så det gick ingen direkt nöd på oss!

Den viktigaste lärdomen jag (vi) fått av denna natt är att smartphones inte lämpar sig särskilt väl för den här typen av caching pga batteriåtgången. När det dessutom är nära mellan cacherna hinner man inte ladda telefonen i bilen, så nästa investering blir en nödladdare driven av vanliga AA-batterier. 79 kr på Clas Ohlson känns som ett fynd, en ”riktig” GPS-enhet som en dröm. Telefoner fungerar inte för den här typen av burkjakt.

Polcirkeln samt farmors barndomshem

Att vara intresserad av Geocaching och bo i Lappland samtidigt som man inte äger en bil kan synas vara en hopplös situation, men idag hade jag bil eftersom jag skulle ner till K&M in bageri och lanthandel i Goabddalis (Kåbdalis) för att hämta Gahkku (ett mjukt tunnbröd) till min äldsta lillebrors bröllop.

Jag är uppväxt mindre än 10 kilometer från två av dagens cacher och tillhör en ganska exklusiv skara geocachare – jag måste nämligen resa söderut för att passera den Norra Polcirkeln. Jag kan dock förstå att det för mer långväga burkjägare kan vara lika spännande som det skulle vara för mig att passera ekvatorn! Men den första loggen för dagen innebar mer jobb än vad som var motiverat; Polcirkeln – Inlandsbanan. Jag hade nämligen skaffat mig en bild i huvudet på var jag trodde att burken skulle ligga och när det inte stämde tog det ett tag innan jag förstod hur bra ledtråden i beskrivningen var. Den andra kallas enkelt Polcirkeln och är en lätt och snygg gömma. Mugglare verkade uppstå ur tomma intet medans jag loggade (det är ju turistsäsong), men jag kunde utan att observerat gömma burken igen. Två cacher på Polcirkeln under min resa söderut! 😉 Fast på Polcirkeln är ju inte riktigt sant, cirkeln flyttar sig nämligen hela tiden.

Kitajaur var mer speciellt av nostalgiska skäl. Det finns två cacher där – en felstavad och en som placerats där av ett speciellt skäl: Kitajaur Vildmarscafe  – http://www.kitajaur.se/. Cachen är utplacerad av en dotter till Bjarne som driver caféet (och affären) tillsammans med sin fru för att cachare ska titta till farsgubben och rapportera, men eftersom jag var ute i ett annat ärende så gjorde jag faktiskt inte det. Jag har dock fikat där tidigare och kan rekommendera deras smörgåsar! Dessutom tycker jag att ni ska kika lite på huset som står ganska precis på andra sidan om järnvägsspåret – min farmor är nämligen född och uppväxt där och jag har tillbringat en hel del tid där i mina yngre dar när familjen hade huset som sommarstuga. Det är skälet till att jag nämnde att cacherna i Kitajaur är lite speciella av nostalgiska skäl – stället är helt enkelt en del av min barndom och släkthistoria. (Jag känner inte de som numera äger huset, så kika på avstånd och använd inte mig som ursäkt för att gå in på tomten och kika genom fönstret! 😉 ) Även denna burk blev svårare att hitta än vad som var nödvändigt och jag undrade för mig själv om det egentligen var rätt att den hade en tvåa i terräng. Insåg felet, skrattade lite åt att jag som total nybörjare ifrågasatte terrängen, hittade sedan lätt ammo-boxen och lämnade ”min” Travel-Bug där.

Den andra (och felstavade) cachen Kittajaur var uppe i byn. Där har jag inte varit så mycket, men det kändes ändå i kroppen när jag var där. Minnet av när min farmor berättade hur hon och några medbrottslingar lyckades få in en liten flock med får i skolan… Tänk om hon hade levt nu – då kanske jag hade kommit ihåg varför fåren drevs in i skolan. Burken var i alla fall lättfunnen, så lättfunnen att jag inte ens stängde bildörren. Måste nog läsa igenom gamla loggar nu för att försöka få en förklaring till att någon lämnat en rulle tandtråd där. Varför? Tog man något annat och i så fall vad? En tandborste?

Precis bredvid farmors barndomshem fanns det tidigare en bro, men sedan vägen drogs om återstår bara fundamenten.

Nu blir det bröllop!

Min utrustning

Jag har än så länge inte så mycket utrustning speciellt för geocaching – ordentliga kläder och kängor är ju sådant som alla har, eller hur?

Min utrustning är ju ganska hastigt ihopsamlat, men jag tror att jag är ganska bra rustad. Utrustningen kommer säkerligen att utvecklas allteftersom.

Hjärtat i utrustningen är min telefon – en HTC Desire HD. Inte den ultimata GPSen, men fungerar någorlunda. Det fel jag redan nu märkt av vet jag inte om de beror på telefonen eller handhavandefel. Om jag fortsätter med den här hobbyn kommer jag givetvis att investera i en ”riktig” GPS-enhet som tål vildmarkslivet bättre och inte minst har bättre batteritid. På telefonen kan man riktigt se hur batteristapeln krymper när geocaching-appen är igång och letar satelliter…

Det som jag själv tänker på som ”utrustningen” är ju midjeväskan, en riktig heavy duty väska som faktisk är riktigt bekväm om den bärs på ryggen. Väskan har två fickor för flaskor/termosar och två fack – ett riktigt stort och ett lite mindre. Denna väska innehåller:

  • Två stycken ”vattentäta” LED-ficklampor, varav en hänger i ett fodral på bältet vilket kan ses på bilden.
  • En styck pannlampa – ”vattenresistent”
  • Pennor – både blyerts och kulspets.
  • Tomma papper – ifall loggen är full eller förvandlad till Papier-maché vilket jag redan råkat ut för.
  • Plastpåsar. Se ovan. Läcker burken in vatten kan det vara snällt att stoppa in ditt nya papper i en plastpåse så efterföljande cachare har något att skriva på  även om de inte har något papper med sig.
  • Ett litet första hjälpen-kit innehållande plåster och våtservetter – både vanliga och antiseptiska. Har ett större kit, men det ligger på jobbet och dit planerar jag inte att gå under semestern! 😆
  • Handsprit. Om man inte har möjlighet att tvätta händerna kan det ju kännas fräscht att sprita händerna innan man äter sin smörgås…
  • Resorb. Salt och vätskeersättning – i praktiken sportdryck i form av brustabletter. Socker tillsättes separat. 😉
  • Kompass. Min 30 år gamla trotjänare. Jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva den, men dör telefonen/GPSen och du är vilse hjälper den dig att hålla en rak kurs. Skaffa en kompass och lär dig använda den!
  • Billaddare till telefonen. Som jag nämnde ovan så suger smartphones batteri! Se till att ladda då du kan, för batteriet håller inte för en hel dags geocaching.
  • En kåsa, eller mugg som man säger söderut. Om du passerar en kallkälla eller om någon bjuder på kaffe.

Det är allt jag har för tillfället, jag kommer att uppdatera om något försvinner eller tillkommer!

(Jag kan även tillägga att det enda jag inte redan hade innan jag blev intresserad av geocaching var billaddaren och pannlampan, och dom sakerna hade jag ändå tänkt köpa ”så småningom”.)

Nästan inom synhåll från hemmet

Storknabben – inte mycket att orda om egentligen. Besöker du Jokkmokk på sommartid bör du boka in ett besök för utsiktens skull, och i år är även caféet öppet i Juli kl 18-23. Törs inte säga om det gäller alla dagar.

Jag kan nästan se mitt hus härifrån.

Min första ”Travel Bug”, The Friends-Forever-Sheep, som ska följa med mig till en annan cache. Just nu bor fåret i min midjeväska som jag får blogga om en annan dag.