Polcirkeln samt farmors barndomshem

Att vara intresserad av Geocaching och bo i Lappland samtidigt som man inte äger en bil kan synas vara en hopplös situation, men idag hade jag bil eftersom jag skulle ner till K&M in bageri och lanthandel i Goabddalis (Kåbdalis) för att hämta Gahkku (ett mjukt tunnbröd) till min äldsta lillebrors bröllop.

Jag är uppväxt mindre än 10 kilometer från två av dagens cacher och tillhör en ganska exklusiv skara geocachare – jag måste nämligen resa söderut för att passera den Norra Polcirkeln. Jag kan dock förstå att det för mer långväga burkjägare kan vara lika spännande som det skulle vara för mig att passera ekvatorn! Men den första loggen för dagen innebar mer jobb än vad som var motiverat; Polcirkeln – Inlandsbanan. Jag hade nämligen skaffat mig en bild i huvudet på var jag trodde att burken skulle ligga och när det inte stämde tog det ett tag innan jag förstod hur bra ledtråden i beskrivningen var. Den andra kallas enkelt Polcirkeln och är en lätt och snygg gömma. Mugglare verkade uppstå ur tomma intet medans jag loggade (det är ju turistsäsong), men jag kunde utan att observerat gömma burken igen. Två cacher på Polcirkeln under min resa söderut! 😉 Fast på Polcirkeln är ju inte riktigt sant, cirkeln flyttar sig nämligen hela tiden.

Kitajaur var mer speciellt av nostalgiska skäl. Det finns två cacher där – en felstavad och en som placerats där av ett speciellt skäl: Kitajaur Vildmarscafe  – http://www.kitajaur.se/. Cachen är utplacerad av en dotter till Bjarne som driver caféet (och affären) tillsammans med sin fru för att cachare ska titta till farsgubben och rapportera, men eftersom jag var ute i ett annat ärende så gjorde jag faktiskt inte det. Jag har dock fikat där tidigare och kan rekommendera deras smörgåsar! Dessutom tycker jag att ni ska kika lite på huset som står ganska precis på andra sidan om järnvägsspåret – min farmor är nämligen född och uppväxt där och jag har tillbringat en hel del tid där i mina yngre dar när familjen hade huset som sommarstuga. Det är skälet till att jag nämnde att cacherna i Kitajaur är lite speciella av nostalgiska skäl – stället är helt enkelt en del av min barndom och släkthistoria. (Jag känner inte de som numera äger huset, så kika på avstånd och använd inte mig som ursäkt för att gå in på tomten och kika genom fönstret! 😉 ) Även denna burk blev svårare att hitta än vad som var nödvändigt och jag undrade för mig själv om det egentligen var rätt att den hade en tvåa i terräng. Insåg felet, skrattade lite åt att jag som total nybörjare ifrågasatte terrängen, hittade sedan lätt ammo-boxen och lämnade ”min” Travel-Bug där.

Den andra (och felstavade) cachen Kittajaur var uppe i byn. Där har jag inte varit så mycket, men det kändes ändå i kroppen när jag var där. Minnet av när min farmor berättade hur hon och några medbrottslingar lyckades få in en liten flock med får i skolan… Tänk om hon hade levt nu – då kanske jag hade kommit ihåg varför fåren drevs in i skolan. Burken var i alla fall lättfunnen, så lättfunnen att jag inte ens stängde bildörren. Måste nog läsa igenom gamla loggar nu för att försöka få en förklaring till att någon lämnat en rulle tandtråd där. Varför? Tog man något annat och i så fall vad? En tandborste?

Precis bredvid farmors barndomshem fanns det tidigare en bro, men sedan vägen drogs om återstår bara fundamenten.

Nu blir det bröllop!

Min utrustning

Jag har än så länge inte så mycket utrustning speciellt för geocaching – ordentliga kläder och kängor är ju sådant som alla har, eller hur?

Min utrustning är ju ganska hastigt ihopsamlat, men jag tror att jag är ganska bra rustad. Utrustningen kommer säkerligen att utvecklas allteftersom.

Hjärtat i utrustningen är min telefon – en HTC Desire HD. Inte den ultimata GPSen, men fungerar någorlunda. Det fel jag redan nu märkt av vet jag inte om de beror på telefonen eller handhavandefel. Om jag fortsätter med den här hobbyn kommer jag givetvis att investera i en ”riktig” GPS-enhet som tål vildmarkslivet bättre och inte minst har bättre batteritid. På telefonen kan man riktigt se hur batteristapeln krymper när geocaching-appen är igång och letar satelliter…

Det som jag själv tänker på som ”utrustningen” är ju midjeväskan, en riktig heavy duty väska som faktisk är riktigt bekväm om den bärs på ryggen. Väskan har två fickor för flaskor/termosar och två fack – ett riktigt stort och ett lite mindre. Denna väska innehåller:

  • Två stycken ”vattentäta” LED-ficklampor, varav en hänger i ett fodral på bältet vilket kan ses på bilden.
  • En styck pannlampa – ”vattenresistent”
  • Pennor – både blyerts och kulspets.
  • Tomma papper – ifall loggen är full eller förvandlad till Papier-maché vilket jag redan råkat ut för.
  • Plastpåsar. Se ovan. Läcker burken in vatten kan det vara snällt att stoppa in ditt nya papper i en plastpåse så efterföljande cachare har något att skriva på  även om de inte har något papper med sig.
  • Ett litet första hjälpen-kit innehållande plåster och våtservetter – både vanliga och antiseptiska. Har ett större kit, men det ligger på jobbet och dit planerar jag inte att gå under semestern! 😆
  • Handsprit. Om man inte har möjlighet att tvätta händerna kan det ju kännas fräscht att sprita händerna innan man äter sin smörgås…
  • Resorb. Salt och vätskeersättning – i praktiken sportdryck i form av brustabletter. Socker tillsättes separat. 😉
  • Kompass. Min 30 år gamla trotjänare. Jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva den, men dör telefonen/GPSen och du är vilse hjälper den dig att hålla en rak kurs. Skaffa en kompass och lär dig använda den!
  • Billaddare till telefonen. Som jag nämnde ovan så suger smartphones batteri! Se till att ladda då du kan, för batteriet håller inte för en hel dags geocaching.
  • En kåsa, eller mugg som man säger söderut. Om du passerar en kallkälla eller om någon bjuder på kaffe.

Det är allt jag har för tillfället, jag kommer att uppdatera om något försvinner eller tillkommer!

(Jag kan även tillägga att det enda jag inte redan hade innan jag blev intresserad av geocaching var billaddaren och pannlampan, och dom sakerna hade jag ändå tänkt köpa ”så småningom”.)

Nästan inom synhåll från hemmet

Storknabben – inte mycket att orda om egentligen. Besöker du Jokkmokk på sommartid bör du boka in ett besök för utsiktens skull, och i år är även caféet öppet i Juli kl 18-23. Törs inte säga om det gäller alla dagar.

Jag kan nästan se mitt hus härifrån.

Min första ”Travel Bug”, The Friends-Forever-Sheep, som ska följa med mig till en annan cache. Just nu bor fåret i min midjeväska som jag får blogga om en annan dag.

En rekorddag

Idag slog jag och broderskapet rekord och tog hela sex stycken cacher på en och samma dag. Det låter inte mycket för mer erfarna geocachare, men vi är ju nybörjare och dessutom kryllar det inte direkt av gömmor i närheten av Jokkmokk!

Kranen 2 var dagens första, en rolig cache och dessutom en slags terapi för mig som är höjdrädd:

Dagens nästa var Akkats – lätt att hitta men i väldigt dåligt skick. Eftersom CO (Cache Owner, den som gömmer en cache äger den och är ansvarig för underhållet) inte har varit inloggad på sidan på drygt två år så vet jag inte vad som kommer att hända. Det bästa skulle nog vara om den här raderades/arkiverades och en bättre låda gömdes på ett bättre ställe vid rastplatsen.

Sedan blev det dags för Akkats – more than power, den första av dagens två dammar skulle det visa sig.

Bilden har inget med cachen att göra, men togs inom synhåll från den.

Efter en middagspaus drog vi norrut, första stoppet var Harsprånget för cachen Stridfelts bakgård, Parkvägen. Ledtråden ”Gran” är inte speciellt hjälpfull i en blandbarrskog och vi gav nästan upp pga alla myggen. Att GPS:en i en smartphone inte är speciellt exakt när träd är i vägen bidrog också – men vi hittade den!

Harsprånget är ett gammalt kraftverkssamhälle där arbetarna – i vissa fall med familjer – bodde under bygget av dammen och kraftverket i Harsprånget. När bygget var klart revs allt, och det som nu finns att se är skyltar med t ex gatunamn.

Sedan bar det av till Porjus för en cache som vi antagligen kommer att tycka är barnsligt enkel när vi har lärt oss hur man ”ska” tänka.

Ytterligare lite norrut och det var dags för det som blev min höjdpunkt på dagen – Lancaster – Easy Elsie! (<== Har du inte klickat på någon länk tidigare så klicka på den här!)

Vi hade med oss en mugglare som björnbete, men hon klarade sig!

Lägg märke till hur mugglaren uppe till vänster försöker se ut som ett lämpligt byte för hungriga björnar.

Skatten!