Polcirkeln samt farmors barndomshem

Att vara intresserad av Geocaching och bo i Lappland samtidigt som man inte äger en bil kan synas vara en hopplös situation, men idag hade jag bil eftersom jag skulle ner till K&M in bageri och lanthandel i Goabddalis (Kåbdalis) för att hämta Gahkku (ett mjukt tunnbröd) till min äldsta lillebrors bröllop.

Jag är uppväxt mindre än 10 kilometer från två av dagens cacher och tillhör en ganska exklusiv skara geocachare – jag måste nämligen resa söderut för att passera den Norra Polcirkeln. Jag kan dock förstå att det för mer långväga burkjägare kan vara lika spännande som det skulle vara för mig att passera ekvatorn! Men den första loggen för dagen innebar mer jobb än vad som var motiverat; Polcirkeln – Inlandsbanan. Jag hade nämligen skaffat mig en bild i huvudet på var jag trodde att burken skulle ligga och när det inte stämde tog det ett tag innan jag förstod hur bra ledtråden i beskrivningen var. Den andra kallas enkelt Polcirkeln och är en lätt och snygg gömma. Mugglare verkade uppstå ur tomma intet medans jag loggade (det är ju turistsäsong), men jag kunde utan att observerat gömma burken igen. Två cacher på Polcirkeln under min resa söderut! 😉 Fast på Polcirkeln är ju inte riktigt sant, cirkeln flyttar sig nämligen hela tiden.

Kitajaur var mer speciellt av nostalgiska skäl. Det finns två cacher där – en felstavad och en som placerats där av ett speciellt skäl: Kitajaur Vildmarscafe  – http://www.kitajaur.se/. Cachen är utplacerad av en dotter till Bjarne som driver caféet (och affären) tillsammans med sin fru för att cachare ska titta till farsgubben och rapportera, men eftersom jag var ute i ett annat ärende så gjorde jag faktiskt inte det. Jag har dock fikat där tidigare och kan rekommendera deras smörgåsar! Dessutom tycker jag att ni ska kika lite på huset som står ganska precis på andra sidan om järnvägsspåret – min farmor är nämligen född och uppväxt där och jag har tillbringat en hel del tid där i mina yngre dar när familjen hade huset som sommarstuga. Det är skälet till att jag nämnde att cacherna i Kitajaur är lite speciella av nostalgiska skäl – stället är helt enkelt en del av min barndom och släkthistoria. (Jag känner inte de som numera äger huset, så kika på avstånd och använd inte mig som ursäkt för att gå in på tomten och kika genom fönstret! 😉 ) Även denna burk blev svårare att hitta än vad som var nödvändigt och jag undrade för mig själv om det egentligen var rätt att den hade en tvåa i terräng. Insåg felet, skrattade lite åt att jag som total nybörjare ifrågasatte terrängen, hittade sedan lätt ammo-boxen och lämnade ”min” Travel-Bug där.

Den andra (och felstavade) cachen Kittajaur var uppe i byn. Där har jag inte varit så mycket, men det kändes ändå i kroppen när jag var där. Minnet av när min farmor berättade hur hon och några medbrottslingar lyckades få in en liten flock med får i skolan… Tänk om hon hade levt nu – då kanske jag hade kommit ihåg varför fåren drevs in i skolan. Burken var i alla fall lättfunnen, så lättfunnen att jag inte ens stängde bildörren. Måste nog läsa igenom gamla loggar nu för att försöka få en förklaring till att någon lämnat en rulle tandtråd där. Varför? Tog man något annat och i så fall vad? En tandborste?

Precis bredvid farmors barndomshem fanns det tidigare en bro, men sedan vägen drogs om återstår bara fundamenten.

Nu blir det bröllop!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s