Utgångspunkt: Nordpoolen

Jepp, dagens cachingäventyr startade med att jag och Jmkdavid mötte upp Doobedoo med son vid Nordpoolen i Boden för att återigen försöka knäcka Fortezza. Första försöket (som dessutom var mitt allra första cachingäventyr) gjordes på midsommardagen, men då tvingades vi ge upp. Idag lyckades vi med lite hjälp från cacheägaren. Tyvärr visade det sig att man har urdålig mobiltäckning i bergrum, så vi gick de 159 trappstegen upp till ytan bara för att sedan gå ner i underjorden igen efter ett imponerande snabbt svar av ägaren. Ett fantastiskt ställe som helt klart är värd en favoritpoäng!

Ska vi verkligen ner där?

Tydligen…

Några av trappstegen

Mer än så tänker jag inte visa för att inte riskera att lägga ut spoilers! (Dessutom är det snart när omöjligt att få till bra bilder i ett bergrum när man bara har mobilkameror.)

Nu blir det lite bildkavalkad. Det har varit en lång dag, och jag kommer att ha ont i delar av kroppen imorgon.

En fin brygga i Vuollerim

Klätterapor är bra att ha med

Bloggägaren är definitivt ingen klätterapa, men vad gör man inte för en cache? Lite snopna blev vi när vi skulle ut och gruppens yngsta medlem upptäckte att vi faktiskt kunde gå ut…

Kungligt klotter på en vägg

Den roligaste cachebehållaren jag hittills har sett – någon har burit ut en dammsugare i skogen efter att först ha miljösanerat den! Jag antar att det betyder att man tagit bort all miljöfarlig elektronik ur den.

Skyttevärn

Denna plats ska besökas igen. Uppdraget misslyckades idag pga brist på utrustning.

Annonser

Challanges

Challanges är en aspekt av geocaching jag inte riktigt förstår. Hittills har jag ju bara gjort sådana som man kan utföra var som helst i världen; ta en bild av sig själv framför vilken brandstation som helst, ta en bild på sig själv gungande på vilken gunga som helst. Antar att det kanske känns mer meningsfyllt om man ska ta en bild framför en specifik staty, eller en specifik scen – och om det hade räknats in i statistiken.

Men, man har ju något att roa sig med som är relaterat till geocaching när man har mil och åter mil till den närmaste ologgade cachen! 😉 Dessutom har jag just nu en mer än brorsan, och är man kåt på siffror är det viktigt!

Ser ni vad det står?

Nattlig geocaching

Under helgen hade vi en minisläktträff med tillhörande surströmming i en by utanför Älvsbyn, men jag och brorsan Jmkdavid var givetvis sugna på att ge oss ut på geocachingäventyr då vi med våra mått mätt befann oss i närheten av ett överväldigande antal gömmor. Vi började med att fotografera åkerbär, alltså Norrbottens landskapsblomma (ingen av oss skulle känna igen fjällsippa som vi skulle tvingas fota om vi gjorde denna hemma…) men framåt 22-tiden drog vi iväg mot Boden.

Sammanlagt fick vi ihop 19 loggar på mindre än ett dygn, två av dom mest minnesvärda var dock cacher vi inte hittade. Den första var en övergiven dansloge mitt ute i ingenstans. Olåst men helt oförstört, inte det minsta lilla skadegörelse, klotter eller ens nedskräpning, det imponerade. Vi kommer att återbesöka denna i dagsljus, och då planerar vi att medtaga förstärkning!

Den andra ohittade som stack ut var 15,5 – en stridsvagn uppställd utanför ett av stadens gamla regementen. När brorsan satt och balanserade längst ut på kanonröret kom en bil körande på en sidogata med helljusen på och lös upp både honom och stridsvagnen. Bilen bländade av och svängde, och vi kunde konstatera att bilen var en polisbil… Sannolikheten att båda poliserna är invigda i ”hemligheten” är nog rätt så liten men den rullade lugnt vidare!

Garnis hittade vi, och därmed också den absolut minsta burk vi hittills sett!

Andra cacher som förtjänar speciella omnämnanden för sin snygga, kluriga eller annorlunda utformning är Trolltyg i tomteskogen30/15 och CEDER. Säkert inget speciellt för ”gamla rävar”, men för oss nybörjare var det lärorikt och intressant!

Glädjen över den lyckade expeditionen grumlades något då vi återkom till basen och insåg att vi var utelåsta, men vi kunde elda i bagarstugan så det gick ingen direkt nöd på oss!

Den viktigaste lärdomen jag (vi) fått av denna natt är att smartphones inte lämpar sig särskilt väl för den här typen av caching pga batteriåtgången. När det dessutom är nära mellan cacherna hinner man inte ladda telefonen i bilen, så nästa investering blir en nödladdare driven av vanliga AA-batterier. 79 kr på Clas Ohlson känns som ett fynd, en ”riktig” GPS-enhet som en dröm. Telefoner fungerar inte för den här typen av burkjakt.

Polcirkeln samt farmors barndomshem

Att vara intresserad av Geocaching och bo i Lappland samtidigt som man inte äger en bil kan synas vara en hopplös situation, men idag hade jag bil eftersom jag skulle ner till K&M in bageri och lanthandel i Goabddalis (Kåbdalis) för att hämta Gahkku (ett mjukt tunnbröd) till min äldsta lillebrors bröllop.

Jag är uppväxt mindre än 10 kilometer från två av dagens cacher och tillhör en ganska exklusiv skara geocachare – jag måste nämligen resa söderut för att passera den Norra Polcirkeln. Jag kan dock förstå att det för mer långväga burkjägare kan vara lika spännande som det skulle vara för mig att passera ekvatorn! Men den första loggen för dagen innebar mer jobb än vad som var motiverat; Polcirkeln – Inlandsbanan. Jag hade nämligen skaffat mig en bild i huvudet på var jag trodde att burken skulle ligga och när det inte stämde tog det ett tag innan jag förstod hur bra ledtråden i beskrivningen var. Den andra kallas enkelt Polcirkeln och är en lätt och snygg gömma. Mugglare verkade uppstå ur tomma intet medans jag loggade (det är ju turistsäsong), men jag kunde utan att observerat gömma burken igen. Två cacher på Polcirkeln under min resa söderut! 😉 Fast på Polcirkeln är ju inte riktigt sant, cirkeln flyttar sig nämligen hela tiden.

Kitajaur var mer speciellt av nostalgiska skäl. Det finns två cacher där – en felstavad och en som placerats där av ett speciellt skäl: Kitajaur Vildmarscafe  – http://www.kitajaur.se/. Cachen är utplacerad av en dotter till Bjarne som driver caféet (och affären) tillsammans med sin fru för att cachare ska titta till farsgubben och rapportera, men eftersom jag var ute i ett annat ärende så gjorde jag faktiskt inte det. Jag har dock fikat där tidigare och kan rekommendera deras smörgåsar! Dessutom tycker jag att ni ska kika lite på huset som står ganska precis på andra sidan om järnvägsspåret – min farmor är nämligen född och uppväxt där och jag har tillbringat en hel del tid där i mina yngre dar när familjen hade huset som sommarstuga. Det är skälet till att jag nämnde att cacherna i Kitajaur är lite speciella av nostalgiska skäl – stället är helt enkelt en del av min barndom och släkthistoria. (Jag känner inte de som numera äger huset, så kika på avstånd och använd inte mig som ursäkt för att gå in på tomten och kika genom fönstret! 😉 ) Även denna burk blev svårare att hitta än vad som var nödvändigt och jag undrade för mig själv om det egentligen var rätt att den hade en tvåa i terräng. Insåg felet, skrattade lite åt att jag som total nybörjare ifrågasatte terrängen, hittade sedan lätt ammo-boxen och lämnade ”min” Travel-Bug där.

Den andra (och felstavade) cachen Kittajaur var uppe i byn. Där har jag inte varit så mycket, men det kändes ändå i kroppen när jag var där. Minnet av när min farmor berättade hur hon och några medbrottslingar lyckades få in en liten flock med får i skolan… Tänk om hon hade levt nu – då kanske jag hade kommit ihåg varför fåren drevs in i skolan. Burken var i alla fall lättfunnen, så lättfunnen att jag inte ens stängde bildörren. Måste nog läsa igenom gamla loggar nu för att försöka få en förklaring till att någon lämnat en rulle tandtråd där. Varför? Tog man något annat och i så fall vad? En tandborste?

Precis bredvid farmors barndomshem fanns det tidigare en bro, men sedan vägen drogs om återstår bara fundamenten.

Nu blir det bröllop!

Nästan inom synhåll från hemmet

Storknabben – inte mycket att orda om egentligen. Besöker du Jokkmokk på sommartid bör du boka in ett besök för utsiktens skull, och i år är även caféet öppet i Juli kl 18-23. Törs inte säga om det gäller alla dagar.

Jag kan nästan se mitt hus härifrån.

Min första ”Travel Bug”, The Friends-Forever-Sheep, som ska följa med mig till en annan cache. Just nu bor fåret i min midjeväska som jag får blogga om en annan dag.

En rekorddag

Idag slog jag och broderskapet rekord och tog hela sex stycken cacher på en och samma dag. Det låter inte mycket för mer erfarna geocachare, men vi är ju nybörjare och dessutom kryllar det inte direkt av gömmor i närheten av Jokkmokk!

Kranen 2 var dagens första, en rolig cache och dessutom en slags terapi för mig som är höjdrädd:

Dagens nästa var Akkats – lätt att hitta men i väldigt dåligt skick. Eftersom CO (Cache Owner, den som gömmer en cache äger den och är ansvarig för underhållet) inte har varit inloggad på sidan på drygt två år så vet jag inte vad som kommer att hända. Det bästa skulle nog vara om den här raderades/arkiverades och en bättre låda gömdes på ett bättre ställe vid rastplatsen.

Sedan blev det dags för Akkats – more than power, den första av dagens två dammar skulle det visa sig.

Bilden har inget med cachen att göra, men togs inom synhåll från den.

Efter en middagspaus drog vi norrut, första stoppet var Harsprånget för cachen Stridfelts bakgård, Parkvägen. Ledtråden ”Gran” är inte speciellt hjälpfull i en blandbarrskog och vi gav nästan upp pga alla myggen. Att GPS:en i en smartphone inte är speciellt exakt när träd är i vägen bidrog också – men vi hittade den!

Harsprånget är ett gammalt kraftverkssamhälle där arbetarna – i vissa fall med familjer – bodde under bygget av dammen och kraftverket i Harsprånget. När bygget var klart revs allt, och det som nu finns att se är skyltar med t ex gatunamn.

Sedan bar det av till Porjus för en cache som vi antagligen kommer att tycka är barnsligt enkel när vi har lärt oss hur man ”ska” tänka.

Ytterligare lite norrut och det var dags för det som blev min höjdpunkt på dagen – Lancaster – Easy Elsie! (<== Har du inte klickat på någon länk tidigare så klicka på den här!)

Vi hade med oss en mugglare som björnbete, men hon klarade sig!

Lägg märke till hur mugglaren uppe till vänster försöker se ut som ett lämpligt byte för hungriga björnar.

Skatten!